En dag som denna så saknar jag min familj extra mycket, T och Bimbim var ju här tors-fre och det går inte med ord förklara hur glad man blir att få ha dem nära. Det gick även mycket bättre denna gång, Bimbim var mycket lugnare nu än sist, vi låg och myste länge i sängen och låg och pratade medan T låg och snarkade :)

Snart är ännu ett delmål av klarat och det är att gå in i v 25+ nästa mål blir v 28 + då jag förhoppningsvis får flytta till sundsvallssjukhus,

Idag kommer mina killar igen och hälsar på mig, så jag har längtat efter dem :) min mamma kommer också, det ska bli härligt med lite besök, så jag får prata av mig lite.
Annars händer inte så mycket, fortvarande helt sängliggandes så jag ligger ju där jag ligger,

Min fina utsikt

Nu har jag varit iväg på ultraljud och kan pusta ut lite.
Först kollade dom barnen som verkade må alldeles utmärkt, tjejen låg nu i tvärläge och pojken med huvudet ner. Ena vägde 713g och den andra 735g (vet inte riktigt vem som vägde vad) med det var precis mitt på kurvan så det såg bra ut,
Sen mätte dom livmodertappen och den hade inte blivit sämre iallafall sa hon, vet inte vad dom fick fram för mått men jag får väl kanske höra under dagen.
Nu blir det fortsatt vila

Har idag legat och väntat på att få åka iväg på ultraljudet, vill ju veta hur det ser ut, om det blivit värre eller bättre, men det blev inget ultraljud idag, dom hade väl så mycket just idag. Imorgon nån gång under dagen blir det.
Läkaren var in och pratade med mig idag och sa att jag tidigaste får åka hem om 4 veckor, då sundsvall kan ta hand om barnen om dom födds men bara om dom ser ut att må bra och är så stora dom ska vara den veckan, är dom inte det så blir jag kvar ytligare några veckor. Det känns ju jätte skönt att vara på bästa stället för barnen om något skulle hända men jag har inte smått panik över att behöva spendera över 4 veckor till i sjukhus säng så långt borta från familj och vänner, vill bara gå i ide och vakna om 4 veckor :(

Kuratorn kom även och pratade med mig idag, det var jätte skönt men tårarna rann hela tiden så samtidigt var det jätte jobbigt, hon ska fortsätta komma nån till några gånger i veckan, ska även få prata med en kurator ifrån barn 4 ( prematurbarns avd) men jag ville avvakta lite med det, det blir så verkligt om man pratar om det, jag hoppas ju fortvarande att helt plötsligt ska allt bli bra igen och jag får åka hem till mina nära & kära och bäbisarna ska stanna hela tiden ut.

Inatt drömde jag för första gången om barnen i magen, jag drömde att dom föddes och allt blev bara så fel, jag vaknade efter att ha varit nedsövd och märkte att barnen var borta ifrån magen, sen fick jag sitta och vänta i en sliten koridor med massa folk, påminde om en väldigt sliten gymnasie skola eller liknande, plötsligt kom dom med barnen och hastigt la dom i min famn och gick, dom vara jätte små, och inlindade i blöda filtar och det fanns ingen där som kunde hjälpa mig, allt var så hemskt.
Som tur var vaknade jag och hade bäbisarna kvar i magen :)
Idag blir det ultraljud igen, håll tummarna att allt har blivit mycket bättre

Igår kom ju mina älskade killar och det var så himla härligt att se dem, dom hade ju tänkt att stanna till lördag men vi insåg att det skulle bli för jobbigt för både bimbim och mig

Men dom sov här 1 natt så jag fick mysa lite,
När dom sedan skulle åka så kom så mycket känslor, det var nog inte fören då jag insåg hur mycket jag hade saknat dom. Jag bröt ihop helt i tårar direkt dom lämnat rummet.
Strax efteråt kom även läkaren in och vill prata om ultraljudet jag gjorde i torsdags,
Nu har tappen blivit kortare igen, mellan 14-20mm och funneling (innebär att jag har börjat öppna mig inifrån) har blivit 1 cm, i måndags var det bara öppet 50mm. Så nu är det strikt sängliggandes igen.
Så denna dag har mest gått åt till att gråta.
Inget är akut än men att jag öppnar mig inifrån är inte bra :(

Som det ser ut så kommer mina älsklings killar och hälsar på mig imorgon och stannar till lördag!!! Längtar så efter dom :):)
Dom får bo här med mig i rummet :)

Känner mig som en människa igen, helt otroligt vilken skillnad man kan känna bara att få av sig sjukhus kläderna en stund och få sitta och äta i en matsal, maten blev ju faktiskt lite godare av det :)