Imorgon har jag varit här i 4 veckor, jag har ju haft det bra här med eget rum med toa och dusch, och personalen har varit jätte bra men nu vill jag hem.
T och Bimbim har ju varit här och hälsat på och vi har haft det jätte mysigt men när dom skulle åka blev allt så jobbigt, jag vill hem till dom.

Bimbim lekte turtles när vi var på lek terapin och lekte lite

Och sen bjöd han oss på mat

Även Tony hittade något att göra.

Det har varit super skönt att få lämna rummet lite. Får ju inte gå så mycket men Tony har fått köra runt mig i rullstol :)

Idag har jag varit på tillväxt ultraljud som gick bra , tv 1 tjejen väger nu 903g vilket ligger på -7% men det var endå under det normala sa dom.
TV 2 pojken väger nu 1020g, så det skiljer ju lite mellan dom, men hon sa att det såg fint ut och att dom växer som dom ska.
Sen kollades även tappen och den var oförändrad ( ca15mm och funeling på 15mm)
Doktorn tyckte även att jag kan få gå och äta själv ( ca 20m till matsalen) vilken frihet :)
Nästa vecka kommer dom kontakta sundsvalls sjukhus och höra när dom kan ta hand om mig,
Jag längtar så otroligt mycket hem.

Lyx middagen i matsalen

För 3 år sedan när jag födde min son så skadade jag svanskotan, jag kunde knappt sitta ligga eller gå på över 3 månader, jag fick stå och amma bimbim, det var fruktansvärt.

Redan när vi låg på BB så tog jag upp att jag hade så ont men det svaret jag fick var att det var vanligt att ha så ont efter man har fött barn, veckorna gick och jag tog upp detta igen på efterkontrollen hos min bm och även där fick jag svaret att det är vanligt och det är bara att härda ut, finns inget att göra.

Nu 3 år sedan har jag fortvarande problem men alla jag frågat har ju sagt att det är normallt så jag har ju trott på det, tills jag kom hit till underbara bb i umeå.

Här har dom verkligen tagit hand om mig och sett till att jag har det bra, minsta lilla oron jag har haft har dom kollat upp, jag har känt mig så trygg här.

jag har själv inte tagit upp det här med svanskotan men dom frågade hur jag kände inför förlossning och då berättade jag hur rädd jag var för att få samma problem igen.

Så idag kom en sjukgymnast hit som var specialiserad på bäcken problem, hon klämde och kände och det visade sig att jag har en allvarlig korsbens sneställning som hon knäckte till men det kräver mycket arbete att bli bra igen eftersom jag har fått gå så länge med detta.

Jag är så otroligt glad att jag äntligen har fått hjälp, det var aldrig normalt att ha så här, men det är surt att jag kunde ha fått hjälp redan 3 år sedan om någon hade tagit mig på allvar 

nu är typ halva min kropp sne, senor muskler mm pågrund av detta.

Jag är alldeles grinfärdig, jag är så tacksam att jag äntligen har fått hjälp.

Ny vecka, känns skönt för varje dag som går, långtråkigt är det ju så klart, är ju fortvarande helt sängliggandes så det är inte mycket jag kan göra på dagarna,
Idag när läkaren var in och berättade att nästa ultraljud blir på onsdag och då kommer dom mäta barnen ordentligt och viktbeskata dom för att sedan kontakta sundsvalls sjukhus och höra när dom vill ha tillbaka mig dit, sålänge barnen växer som som ska och stannar i magen så är det ju max 2 veckor bort till jag är närmare familj och vänner.
Ska ju även kolla tappen då så hoppas det inte har blivit sämre.

Tvilling mage v 26+0

Min livmodertapp har ju försvunnit och öppnat sig utan att jag känt något alls, i torsdags på ultraljudet visade det sig att det har blivit sämre, handlar bara om några mm men det kan betyda mycket, men läget har ju varit stabilt utan sammandragningar tills igår, jag började känna typ mensvärk i ryggen och magen på eftermiddagen, inte så farligt men jag har ju inte känt det tidigare så man blir ju orolig, sen fick jag även 2 sammandragningar som kändes, gjorde väl inte direkt ont men det kändes mer än att magen bara blev hård. Jag kunde dock somna och sov som vanligt.
Mensvärk fortsatte även idag så då gjorde läkaren ett ultraljud igen och det har inte blivit värre än i torsdags än iallafall . Men oron har blivit värre. Eftersom jag tidigare har öppnat mig utan att känt något hur snabbt kan det gå nu när jag faktiskt har börja känna något.

Idag har jag legat här i 3 veckor, det känns som tiden går jätte långsamt fast ändå inte, 3 veckor har gått iallafall .
99 dagar kvar till beräknad födelse, det är långt bort, men för varje dag dom stannar i magen förbättras chanserna för dem.
16 dagar till v 28+0 som är en stort delmål, för det första så efter v 28 så räddas dom flesta barn och får ett friskt liv, och sen får jag ju flytta till sundsvallssjukhus, närmare familj och vänner, hoppas bäbisarna stannar tills dess iallafall.

Nu ligger jag och väntar på att mina killar ska komma igen, när jag pratade med Bimbim på Skype igår sa han flera gånger att han skulle hämta hem mig med tåget, jag skulle få följa med tåget hem med han, han ville det :) så mycket kärlek man kan känna:) nu får jag ju tyvärr inte följa med på tåget så jag hoppas han inte blir ledsen .
Väntar även på att få en tid till ultraljud idag där dom ska mäta tappen, hoppas hoppas allt ser bra ut :)
18 dagar kvar tills jag går in i v 28, känns inte så långt bort men ändå en evighet.

Nu är ett av delmålen av klarat och det är v 25, nästa blir v 28.
Har idag även fått min 3dje kortison spruta för lungmognaden, känns skönt att få det avklarat.
Annars får jag 2 fragmin sprutor varje dag för att förhindra blodproppar pga sängliggandet samt lutinus och järntabletter och dom lyssnar på hjärtljudet 2 gånger om dagen. Ultraljud ca 1 gång i veckan för att kolla tappen och tillväxten på barnen kollas varannan veckan.
Nu väntar jag på att få veta när ultraljudet denna vecka kommer att vara så jag har något att se fram imot.

Dagarna går långsamt men ändå framåt, tur skype finns så jag kan få se och prata med mina nära och kära, speciellt min lilla bus unge som jag saknar så.

Tvillingmagen v 25+0