Nu ligger jag och får dropp, glatt överraskad att jag både får se på tv och fått fika

Nu är testdagen här och jag är fortvarande gravid :)

Mina symtom är
*öma bröst
* ständigt hungrig och sugen på något
*jätte uppsvälld, beror nog mest på alla mediciner + att jag tror jag är en aning överstimmulerad.

Idag ska jag få intralipid dropp igen, som tur är på Sundsvalls sjukhus så jag slipper åka ända till falun.

Har även blivit sjukskriven fram till vul som är den 23/10.

Här är beviset att jag just nu iallafall är gravid, det är ju inte super starkt men jag är ju bara på ruvar dag 10 än,
Känner mig ganska gravid med jätte öm bröst, mens värk till och från, ont i huvudet och tröttheten verkar komma sakta men säkert.

Tjuv testade ju imorrse, det är ju tidigt än, är ju bara på ruvardag 7 , tog ett test för någon dag sedan för att kolla så att ovitrell sprutan har gått ur kroppen och det hade den för då var det helt negativt,
Så jag fick en trevlig födelsedags present imorrse för det fanns 2 streck på testet, det andra väldigt svagt men det finns där :)
Jag är ju super lycklig nu men det är nu det värsta börjar, väntan på ett missfall.
Jag har genom ivf blivit gravid hela 7 gånger, 5 missfall, min älskade son och nu denna graviditet,

Ruvardag 6 och sista dagen som 28 åring, allt känns fortvarande som tidigare.
Brösten ömmar, fått jätte många finnar, känner ibland lite mensvärk.
Funderar om jag ska våga att tjuvtesta imorgon på min födelsedag och hoppas på att få en trevligt present.
Dagarna går så långsamt och humöret pendlar mellan hopp och förtvivlan. Det är så plågsamt.

Ruvar dagarna går jätte långsamt och är plågsamma, men försöker söka symtom hela tiden men vet att det är medicinerna som ger symtom ändå kan jag inte låta bli att känna efter en extra gång.
Jag är trött och har ont i huvudet hela tiden och det kommer ju från predosolonet,
Jag har lite ont i brösten och det kommer ju antingen ifrån ovitrell sprutan eller från progrestronet.
Jag känner mig deppig och börjar ställa min mig på att det inte kommer att gå denna gång :(
En positiv sak är att jag har fått beviljat ifrån kvinnokliniken, Sundsvalls sjukhus att få göra intrapinid droppet där.

Nu sitter vi i bilen på väg till falun igen, fortvarande jätte oroliga att dom ska ringa och säga att dom slutade dela sig.

Uppdaterar senare då jag förhoppningsvis är ruvare

Vi har varit så lyckliga över de 10 äggen dom plockade igår, det här verkade ju vara ett av det bästa försöken vi gjort, det var planerat långtidsodling med stora chanser att till och med få till frysen.

Idag ringde dom, endast 2 st blev befruktade, sitter och är helt förstörd just nu, insättning blir istället på torsdag, om nu någon av de 2 överlever tills på torsdag.

Varför ska allt vara så jävla jobbigt hela tiden, har vi inte gått igenom tillräcklig.
Just nu ser jag inget hopp någonstans.