Ungarna är pigga och har ställt tilllbaka tiden jätte bra men jag kan inte utesluta att vattkopporna håller på att komma nu, redan när vi skulle flyga fick ester en konstig prick på armen och kinden och nu har dom ett par prickar, fast än är dom inte vätske fyllda så det kan lika gärna vara myggbet, det lär väl visa sig under dagen.
Benjamin sörjer att han inte får gå på dagis, han har saknat der så himla mycket, specielly sin bästa kompis.

Nu är vi hemma och äventyret är slut, sörjer att allt är över och vad fort det gick fast i bagaget har jag ju alla minnen.
Flyg resan hem gick ganska bra mot alla odds.
Det började 5 på morgonen vi klev på mini bussen som skulle ta oss till flygplatsen, tony upptäckte efter några minuten att han saknade sin träningsklocka, fick vända och åka tillbaka och visst hittade han den under soffan :)
Väl på flygplatsen så är det ju jätte jobbigt genom alla säkerhetskontroller men det gick ju.
Planet gick i tid och ca 6 timmar tog det, gick skapligt, dom sov en stund och skrek en stund. Det värsta dom, speciellt ester var att bli fast spänd i bältet, hon fick panik och verkligen blå skrek och sparkades och slogs, så vid varje start, landning och vid turbulens var det extremt jobbigt men annars gick det bra.
Väl i doha så hade vi 4 timmars vänte tid, när vi väl kom till gaten och hade gjort oss redo för att flyga så var planet försenat 2 timmar, när vi väl väntat 2 timmar till så var den försenat 3 timmar till och sen visste vi kanppt om vi skulle få lyfta.
Till slut lyckades dom hitta ett annat plan då vårat var trasigt så vi fick flyga efter 6 timmar försening.
Mitt i värsta åskstormen lyfte vi och ungarna sov hela resan hem på 6 timmar.
Och även sov dom nästan hela bilförden hem från arlanda.
Så om jag sammafattar det så har det varit en jätte jobbig resa men helt genonförbar. Helt klart värt det för oj så härligt vi har haft det.