Vi blev ju sjuk nästan hela familjen, jag och Tony ganska lindrigt, och Benjamin klarade sig helt, han som inte kunde låta bli tvillingarna, han låg och gosade med dom efter dom spytt och lekte med dom och även hade deras nappar i munnen, han blev inte sjuk, han måste ju som tur är vara immun mot magsjuka.
Nu är vi sen några dagar tillbaka frisk från magsjukan, dock lite förkylda.
Benjamin som har varit hemma hela veckan med sin sjuka familj har ju haft så lång tråkigt stackare eftersom han har ju varit lika pigg som vanligt, han fyllde ju även 4 år i onsdags, blev ju inte så mycket firande då men idag ska han få ha kalas för sina kompisar :)

Alfred kom på första plats när han kräktes över hela mig vid 18 tiden igår, sedan fortsatte han kräkas från och till hela natten, Ester kom på andra plats då hon insjuknade vid 23.00 och kräktes flera gånger under natten.
Spännande att se vem som tar tredje platsen....vi sitter bara och väntar på det nu...

Nu har Tony varit hemma med mig i en vecka och så länge han är hemma känns allt bra, livet bara rullar vidare. Men jag vet inte hur det kommer fungera när Tony börjar jobba imorgon, jag gruvar mig och har en klump i magen samtidigt som jag känner mig fjantig, jag ska väl kunna ta hand om mina egna barn, vi får testa och se hur det går.
Om 1 vecka ska jag träffa läkare och jag har redan pratat ut med en kurator men vad hjälper det mot min sömnbrist.
Igår var vi på 8 månaders kontroll med twinsen och dom fick godkänt samtidigt så har vi nu fått kallelse till både röntgen avd I h-sand för att röntga hjärnan och även kallelse till barnsjukhuset/hjärtspecialist för att göra ultraljud på hjärtat på Alfred,
På BVC pratade vi även ut om allt speciellt om hur vi ska göra med sömnen och hon gav oss lite tips och så.

Har nu insett att jag behöver hjälp, jag mår så fruktansvärt dåligt, jag bryter ihop och grinar flera gånger om dagen och försvinner ner i mörka hål och vet knappt hur jag ska överleva dagen. Det är sömnbrist och utmattning och allt detta med alfred har ju gjort allt värre. Det har tagit lång tid för mig att erkänna att jag behöver hjälp, att jag inte orkar mer och det är jätte jobbigt för mig att be om hjälp men imorrse tog jag modet till och ringde vårdcentralen, jag berättade att jag är mamma ledig med tvillingar och tror jag har gått in i väggen och att jag inte vet hur jag ska överleva 1 dag till, hon kunde fixa en läkartid om 2 veckor!!! Kändes som ett slag i magen, nu vet jag inte vad jag ska göra.

Kl 9 i söndags skulle vi befinna oss på akuten, Alfred skulle vara fastande , min mamma fick ta Ester och Bimbim för Tony var ju fortvarande borta.
Väl där blev det en jävla väntan igen, vi fick ett rum men det är ju svårt att lägga ifrån mig han eftersom sängarna är ju så smala och han är ju så rörlig så den mesta tiden fick jag ha han i min famn, hade med några leksaker men det tröttnade han på snabbt och hungrig blev han och iriterad på mig för att jag inte gav han bröstet eftersom han ej fick äta något, vid 11 tiden kom en läkare in och tittade och sa att hade vi tur så kanske det gick att tömma den utan att Söva han eftersom det blev ju lite struligt sist med hjärtljud och så, vi skulle flyttas till IVA där ingreppet skulle ske men det dröjde 2 timmar till innan vi blev flyttade..suck. trött hungrig både jag och Alfred, väntan var riktigt plågsam.
Väl på IVA fick jag sätta mig i en säng med Alfred i knä, han fick ekg och puls mätare och det var massor av folk runt sängen, han fick nå smärtstillande sprutat upp i näsan och sen började dom, det var fruktansvärt, Alfred skrek så mycket att han var alldeles knallröd, men dom försäkrade mig om att han mest bara tyckte det var obehagligt. I mina ögon så bara sprutade det blod, fast jag vet ju att det var koksaltlösning som dom sprutade i såret som var lite blodfärgat som skvätte runt men u mina ögon så var det ju en massaker, fruktansvärt var det men över på ett par minuter och han blev lugn och glad nästan direkt och vi fick åka hem innan 1 timme.

Tony åkte ju som planerat iväg på skoter resa och jag skulle bli hemma med barnen, det gick väl bra ibörjan, svärmor hjälpte mig med Bimbim till dagis och hämtat honom där för att ha han några timmar, nätterna är hemska, Ester speciell håller mig vaken, hon verkar väldigt besvärad och har ont i magen eller nått och sen väcker ju bimbim oss vid 5..suck..
I lördags upptäckte jag även att knölen har kommit tillbaka på Alfred, vi åkte till akuten han och jag, mormor fick ta Ester och Bimbim.
Vi kom till akuten vid 16 och det blev en lång väntan, 17 fick vi ett rum och vid 20.30 tiden bestämdes att vi kunde åka hem och återkomma dagen efter för en inläggning och opration av bölder.
Väl hemma hade mormor fått både bimbim och ester att sova och det var frid och fröjd så min mamma åkte hem och Alfred somnade men då vaknade ester och höll mig vaken till kl 01 för att sedan väcka både mig och Alfred minst 1 gång i timmen fram till 5 då bimbim väckte oss alla.
Jag orkar snart ingen mer, jag är så trött

Det har ju varit mycket dom senaste dagarna och nu har även Tony åkt iväg på grabbresa (läs gubbresa) till fjällen, så jag är själv med alla barnen. Tur jag har hjälp från familjen annars hade jag aldrig överlevt, mamma var här igår och hjälpte mig att få benjamin i säng ( vilken tyvärr inte hjälpte för då hon åkte kom han och väckte tvillingarna jag precis fått somna) och svärmor hämtade bimbim imorse och körde han på dagis och ska hämta han där sen. natten var hemsk, dom vaknade samtidigt flera gånger och det är ju inte lätt att trösta båda när man är själv sen kommer storebror in och väckte oss alla vid 5 tiden, känner att jag är nära på att inte orka längre, jag behöver få sova!! Har inte sovit på snart 8 månader!! Och vila på dagarna är ju bara att glömma, att bara få gå på toaletten är ju en ren lyx . jag vet inte hur jag ska orka .
Sen har det ju varit extra jobbigt nu med Alfred, och råga på allt så upptäckte jag hans första tand nu i morse.

Alfred hade varit gnälligare än vanligt och jag märkte att han hade svårt att sitta så när jag bytte blöja på han märkte jag att han var väldigt öm under pungen så jag ringde 1177, satt i telefon kö 15 min medans både Alfred och Ester skrek, samtalet var hemskt för jag hörde ju knappt var personen sa då tvillingarna var väldigt missnöjda och högljudda men jag förstod att jag borde åka in med han så att dom får kolla på det.
Tony fick åka hem från jobbet och ta hand om ester medans jag och Alfred åkte till barnsjukhuset.
Väl där tog dom hand om oss snabbt och det bestämdes att han skulle vara fastande och bli ner sövd för att tömma en böld som blivit under huden så vi blev inlagda på avd 44.
Eftermiddagen blev lång i väntan på opration och stakars Afred dö hungrig och skrek efter bröst hela tiden och jag kände mig som världens hemskaste mamma som inte gav han mat.
Väl när ingreppet skulle ske fick jag vara med när han blev ner sövd, kändes fruktansvärt sen fick jag gå iväg och vänta på att uppvaket skulle ringa.
När dom väl ringde fick jag gå till IVA och sitta med han tills han vaknade, men han vaknade aldrig riktigt, han sov lite för gott på morfinet, och pulsen gick lite väl lågt så vi fick ligga på IVA hela natten under observation.
Dagen efter när vi äntligen fick komma tillbaka till avd så gjordes ett ETG och där upptäcktes avvikelser på hjärtat. Just nu har vi fått komma hem ifrån sjukhuset iallafall och ska få tid till specialist för att kolla hjärtat.