Är nu på väg till barnmorskan och ska göra en hinnsvepning,

Idag var vi på ultraljud igen, v 35+2 och bäbisarna växer på jätte bra, båda ligger mitt på kurvan och beräknas vara lika stora som vid en enlings graviditet så det är ju suveränt! Allt ser så bra ut att vi behöver inte göra några fler ultraljud tyckte han. Nu är det bara att vänta att förlossningen ska starta. Ettan ligger väldigt långt ner, vilket känns ganska mycket,

Även den läkaren sa att jag hade en liten och behändig mage för att vara tvilling gravid men dom verkar ju växa på bra endå så jag ska väl vara nöjd över det :)

Känner mig trött och orkeslös, har ingen aptit så jag får tvinga i mig mat, jag har ju gått upp mycket i vikt men jag får hela tiden komentarer att jag är smal och har sån liten mage, Visst är ju det skönt att höra det men jag får så dåligt samvete att jag kanske inte får i mig all den näring jag behöver.och nu har jag blivit sjuk igen, förkyld med halsont och massa snor, det är så typiskt!
Var även till barnmorskan igår som blev lite orolig över tjejens höga hjärtljud så hon skickade mig till förlossningen, där fick jag ligga med ctg en stund men personalen verkade inte oroad över hjärtljudet även att det var lite högt så jag fick åka hem. Senare på kvällen åkte jag till förlossningen igen men då för ett Aurora samtal, känns skönt att prata om förlossningen, mycket rädsla försvinner, fick även testa lustgas så jag blev ju lite yr :)
Hoppas att bäbisarna stannar tills jag är helt frisk iallafall

Är nu i v 35 (34+1) helt otroligt efter denna resa att dom fortfarande är kvar i magen och mår bra.
Jag har inte mått så bra den sista tiden, men det hör ju till att vara gravid.
Kan inte gör något då det gör ont överallt, visst jag bör ju inte heller göra något så dom stannar några veckor till men dom få stunder jag orkar göra något så kan jag inte, kan ju inte ens börja mig ner och plocka upp något från golvet, väldigt frustrerande. Orken är helt borta och jag har ingen aptit så jag har svårt att få i mig mat, huvudvärk och fruktansvärd halsbränna hela tiden men det är bara till att kämpa nu den sista tiden.

Var även på samtal på dagis för Benjamin och blev så stolt.
fröken sa att han leker bra med alla, är snäll med alla och empatisk, är någon ledsen går han dit och tröstar, motoriskt är han duktig och språket har han blivit jätte duktig med den sista tiden, han pratar långa meningar. Hon sa även att han är väldigt stolt över att han ska få 2 st syskon, han är väldigt noga med att på peka och visa med fingrarna att det är 2 :)

Nu sitter jag ute i trädgården och njuter i solen fast det kliar lite i fingrarna för det är så mycket som skulle behövas städas och rensas,

Tvillingmagen v 33+1

Passade även på att gå ut och äta med mamma och syrran

Nu var det länge sedan jag skrev något men jag har inte haft inspiration, är mest bara trött spykiskt och fysiskt.

Men jag är ju fortvarande gravid och barnen i magen mår bra så det är ju helt underbart, Känner mig stor som ett hus och har väldigt ont i fogarna.

Vid senaste tul så vägde tv1 1710g tjejen och tv2 1790g killen i v 31+2 så det ser ju jätte bra ut. 

Har även börjat oroa mig mycket för förlossningen, större delen av graviditeten har ju mest gått åt att oroa sig åt barnen och då har ju mina egna rädslor för förlossningen inte varit nå viktiga, men nu när graviditeten endå har gått så pass bra och barnen är kvar börjar mina rädslor för kommade förlossning komma.

Pga min svanskota så är jag ju livrädd fär förlossningen och vill ha ett kejsarsnitt för att helt utesluta att det kan hända igen, men enligt läkarna finns ingen medicinsk orsak för att göra kejsarsnitt eftersom barnen ligger som dom ska så dom vill ju att jag ska göra en normal förlossning, har varit på ett första arorasamtal så får se var som händer nu.

Nu är vi vid det stor del målet, att ta sig till v 28 med bäbisarna fortvarande i magen, och dom ligger kvar där och växer och frodas :)
I fredags fick jag ju lämna umeå, efter en lite halv jobbigt resa liggande med sjuktaxi var vi framme i Sundsvall, där fick jag träffa läkare som gjorde några undersökningar som visade samma som umeå, det är ju inte bra värden, tappen är ju väldigt kort men det har varit så stabilt så länge så fick åka hem direkt.
Så nu har jag legat hemma sedan fredags kväll, så otroligt skönt att få vara hemma efter 5 veckor på sjukhus, hemma med min älskade familj.
Imorgon blir det återbesök på sjukhuset för att kolla tappen, hoppas hoppas att det håller sig stabil så jag slipper att bo mer sjukhus

Doktorn tycker allt ser så bra ut så jag får åka till sundsvall idag!! Och han sa även att allt ser så bra ut så han har sagt till läkarna i Sundsvall att han tycker att jag kan vara hemma, hemma på riktigt. Vi får väl se hur det blir, dom vill väl kanske bedöma det själv. Men kl 13 idag gå ambulansen från umeå till Sundsvall. Kunde inte ha fått bättre nyheter:):):)