Förbereder inför resan

Upp blåsbart babygym/babysäng

Idag är det precis 1 år sedan Alfred och Ester blev till i ett provrör i falun, är så tacksam :)

Det har inte blivit så mycket skrivet i bloggen denna sommar, men man kan ju säga att jag har ju haft fullt upp :)

Jag känner mig så otroligt lyckligt lottad att få 3 helt underbara barn och njuter förfullt att få vara hemma och vara föräldrarledig.

Sommaren är ju slut fast det känns som det knappt har börjat, vi har varit ute och semestrat lite, mest i stugan i höga kusten men även till min mammas stuga och även hunnit hälsa på min pappa. 

Det har fungerat ganska bra, tvillingarna är ju små än och har inte så mycket rutiner så det har fungerat att sova lite var som men hemma har allt fungerat bäst.

Store bror som har haft sommarlov från dagis har haft det lite jobbigt till och från, 3,5 åring kräver ju ganska mycket aktivitet och jag och T har ju för det mesta fullt upp med tvillingarna så vi har inte haft den tid han har krävt vilket har slutat med att han blir jätte trotsig och bråkig.

Nu har hösten börjat komma och Bimbim har börjat på ett nytt dagis, vilket har gått jätte bra men han blev ju sjuk direkt, förkyld, så det slutade ju med en jätte trotsig vecka hemma från dagis och smittat resten av familjen, även tvillingarna.

Nu håller vi på att ladda för utlandsresa, 1 vecka i Turkiet, ska bli spännande att se hur det kommer fungera, Jag är så glad att min älskade mamma följer med och hjälper oss hålla koll på alla ungar =)

Ska försöka skriva ner lite innan jag glömmer bort allt,
Efter denna psykiskt och fysiskt jobbiga graviditet, veckor liggande på sjukhus långt från familj så ville jag bara får ut dem.
Hade försökt få läkarna att bevilja mig ett kejsarsnitt eftersom jag var livrädd för en förlossning pga förlossningen med Bimbim var hemsk och slutade med en krossad svanskota, men dom övertalade mig att en vaginalt förlossning var bäst för mig och barnen.
I v 37+0 gjorde jag min första hinnsvepning hos barnmorskan, gjorde jätte ont och jag var då öppen 2 cm, var helt säker på att förlossningen skulle starta men ikke.
I v 38+0 gjordes en till hinnsvepning, och jag var då öppen 6cm, nu var jag ju jätte säker att det skulle sätta igång, men ikke.
Det gick några dagar sen ledsnade jag och ringde förlossningen, väl på förlossningen så kollade dom att bäbisarna måtte bra och så vilket dom gjorde sen bokades det in en igångsättning i v39+1.

Tisdagen den 26 maj v 39+1
Vi hade tid kl 08.00 på förlossningen, väl där kollar dom urin och ctg, ctg var bra men urin och blodtryck tydde möjligtvis på början till havandeskapsförgiftning men dom hade fullt upp på förlossning och bb så vi fick gå runt några timmar på sjukhuset innan vi fick ett rum. Vid ca 11 tiden fick vi ett rum på förlossningen men dom ville inte starta någon igångsättning då för dom hade så mycket att göra.
Kl 13.00 tog dom vattnet, var då öppen 6 cm men det hände inte mycket, värkstimulerande dropp sattes igång vigd ca 16.00 och efter det började jag direkt få rejält ont.
Fick lite smått panik och var alldeles grinfärdig , hade jätte ont hela tiden, även då jag inte hade en värk. Ville ha eda ( ryggbedövning) och fick det vid 5 tiden, nu började det kännas bättre, jag kunde hantera värkarna med hjälp av lustgasen. Sen passerade några timmar med hemska värkar men hanterbara.
Vid 9 tiden började jag krysta och vid ca halv 10 så kom Ester, helt otroligt vilken känsla, jag kände mig så lugn och fokuserad men samtidigt så full av känslor så är svåra att beskriva. Ester skrek direk och fick gå till pappa eftersom jag hade ju lite jobb kvar att göra,.
Nu var det ju många personal i rummet och direkt ester var ute hade dom ju fullt upp med ultraljud och händer som knådade runt magen för att ha koll så att Alfred kommer ut rätt.
Alfred var på väg med en fot först så ena läkaren fick hålla imot foten hans i väntan på att mina värkar skulle starta igen, inget hände och jag var trött så dom fick höja värkstimulerande droppet jätte mycket. Tillslut ca 30 min efter Ester kommer lilla Alfred ut, han läggs på mitt bröst. Underbar känsla :)
Ester 2900g Alfred 2600g

Bimbim 3,5 år, nybliven storebror till tvillingar
- mamma kan vi inte skaffa fler bäbisar.

Tänka sig att det redan har gått 2 månader sedan lilla Ester och Alfred kom och livet som 3 barns föräldrar började.
Även att man har förberett sig på hur det skulle bli innan så går det inte riktigt föreställa sig innan hur det är att få tvillingar, helt underbart men även fruktansvärt att känna sig otillräcklig, att känna att man inte kan trösta, bära, byta mm på båda just när dom vill, och 3 åringen som skulle behövas aktiveras hela tiden blir fruktansvärd när man inte hinner men han är helt underbar med sina syskon och ska pussas och kramas.
Alfred är en väldigt lugn kille, som för det mesta kan sitta själv och bara kolla runt, han har börjat växa på sig och väger nu ca 4 kg
Ester är nöjd så länge hon får snutta på bröstet eller bli buren, grinar ganska mycket och vill inte vara själv. Hon väger ca 4,5 kg .

Mina pojkar

Ester

Nu är vi hemma igen och amningen har börjat fungera bättre.
Det är ju även min första mors dag som 3 barns mamma, är väldigt tacksam att jag har 3 st helt underbara barn!
Bjuder på lite bilder

Lille Ester första andetag

Alfreds första andetag

Stolt nybliven 3 barns far

På väg hem

Ester

Stolt store bror med lille bror