Alfred hade varit gnälligare än vanligt och jag märkte att han hade svårt att sitta så när jag bytte blöja på han märkte jag att han var väldigt öm under pungen så jag ringde 1177, satt i telefon kö 15 min medans både Alfred och Ester skrek, samtalet var hemskt för jag hörde ju knappt var personen sa då tvillingarna var väldigt missnöjda och högljudda men jag förstod att jag borde åka in med han så att dom får kolla på det.
Tony fick åka hem från jobbet och ta hand om ester medans jag och Alfred åkte till barnsjukhuset.
Väl där tog dom hand om oss snabbt och det bestämdes att han skulle vara fastande och bli ner sövd för att tömma en böld som blivit under huden så vi blev inlagda på avd 44.
Eftermiddagen blev lång i väntan på opration och stakars Afred dö hungrig och skrek efter bröst hela tiden och jag kände mig som världens hemskaste mamma som inte gav han mat.
Väl när ingreppet skulle ske fick jag vara med när han blev ner sövd, kändes fruktansvärt sen fick jag gå iväg och vänta på att uppvaket skulle ringa.
När dom väl ringde fick jag gå till IVA och sitta med han tills han vaknade, men han vaknade aldrig riktigt, han sov lite för gott på morfinet, och pulsen gick lite väl lågt så vi fick ligga på IVA hela natten under observation.
Dagen efter när vi äntligen fick komma tillbaka till avd så gjordes ett ETG och där upptäcktes avvikelser på hjärtat. Just nu har vi fått komma hem ifrån sjukhuset iallafall och ska få tid till specialist för att kolla hjärtat.