Många tankar i huvudet nu och känner mig väldigt orolig inför detta försök. Vad gör vi om det inte lyckas. Det är ju 12 försöket, vi har redan lagt ner ca 200.000:- på detta ( värt varenda krona för vi fick ju benjamin) men ska vi behöva lägga ner lika mycket till för att få ett syskon till benjamin och utan garanti på att lyckas. Är väldigt förhoppningsfull också, tänk snart kanske vi blir en till i familjen, hoppet är ju det sista son överger en.

Nästa steg blir imorgon då jag ska göra en skrapning, för att få slemhinnan växa sig starkare om jag förstått rätt.

Nu är vi även ledig hela familjen, vi lyxar till det med 3 veckor höst semester.

Spolningen gick bra, det gjorde inte så ont men alla ingrepp där nere påverkar en så mycket, jag var alldeles grinfärdig efteråt. Nu blir det skrapning nästa, den 21/8

Är i stugan och laddar batterierna lite

Ja jag längtar riktigt efter att få sätta igång igen, lite nerövs och har nog glömt bort allt som har med sprutor och grejer för det var ju ett tag sedan sist.

På tisdag den 12/8 så ska jag få göra en spolning, det har jag krävt själv, för det gjorde jag vid det magiska ivf försöket 9 då min älskade son ville stanna kvar i magen, så jag inbillar mig att det kan ha fört något bra med sig. 

sprutorna börjar jag med i slutet på aug, andra dagen på min mens, och där imellan ska jag hinna med dropp och skrapning på livmodern.

Går allt som jag vill så får jag se ett plus i slutet av september, lagom tills jag blir moster för första gången =)

Ja nu är vi igång igen, på nästa mens 2 dag ska jag börja med max dos med sprutorna, 225 gonalf+225 menopur varje dag, vi vet ju att vi kan få barn nu så det är svart att ge upp, men efter 6 hela behandlingar och 5 frysförsök, genomgått 5 missfall, så undrar jag hur länge jag klarar av att hålla fasaden uppe innan allt rasar.

Men jag har ju världens finaste pojke som hjälper mig genom vardagen

vi har fått våran älskade son och är så lyckliga man kan bli men endå finns ett tomrum, vi vill ha ett syskon, vi vill att benjamin ska få växa upp med ett syskon.

Det kände vi ganske tidigt, benjamin var bara 9 månader när vi gjorde vårat första syskonförsök,

Syskonförsök 1

vi hade 2 st i frysen i umeå och fick sätta tillbaka båda, jag fick mens som vanligt jag gick vidare med mitt liv ganska snabbt efter, men några veckor efter började jag känna mig konstig, kände mig faktiskt lite gravid men jag visst ju att jag hade fått mensen efter senaste försöket så det var väldigt enkelt att ingrorera dom känslorna, men plötsligt en dag(då jag skulle ha varit i v 9) fick jag hemska smärtor i ena äggstocken, åkte in akut och fick konstaterat en utomkvedes gravidiet, låg inne på sjukhuset några dagar( i samma rum som jag låg med benjamin när han var nyfödd) och jag fick operera bort ena äggstocken.

syskonförsök 2 (fet5)

feb 2014 blev gravid igen, men efter nån vecka misstänkte jag att något var fel, och det konstaterades på vul att jag hade en ofostrig graviditet igen, fick göra abort.

Vet inte vart jag ska börja, jag har funderat länge på att starta en blogg för att kunna på något sätt ventilera allt jag har och ska gå igenom, jag tänkte börja med att försöka sammanfatta mitt liv.

Jag träffade min kära make när jag bara var 15 år gammal och vi längtade båda efter barn så när jag var 20-21 år så bestämde vi oss för att börja försöka bilda familj, jag var på någe vis beredd på att det skulle vara svårt då min mamma inte kunde få barn(fast fick iallafall efter många års försök) efter ca 10 månaders försök utan resultat konstaterades det att jag hade endometrios efter en titthålsopration och vi fick direkt en remiss till ivf kliniken umeå. konstaterades även att sambon har slöa simmare

Hösten 2008(1 IVF) gjorde vi vårat första försök, vi satte in 1 jätte fint ägg och fick 5 till frysen men det misslyckades och mensen kom som vanligt

dec 2008(1FET) gjorde vi vårat första frysförsök och fick sätta tillbaka 2 st och resten ur frysen fick slängas.

Fick då plus för första gången i mitt liv och lyckan var total, men bara några dagar senare började jag blöda och testena visar minus, det var då vi fick vårat första missfall.

Jan 2009 (2ivf) började vi igen, blev ingen och mensen kom som vanligt.

Maj 2009(2FET) fick sätta tillbaka 2st denna gång, och den 20/5 fick vi ett stort plus på stickan. vi har aldrig varit så lyckliga, vi var gravida och jag kände mig jätte gravid, den 18/6 skulle vi på vul och vi var så spänd på att kolla om det var 1 eller 2 som hade fasnat i magen, att få missfall igen fast inte alls i våra tankar.

18/6 2009(gravid v 9) vi satt och väntade i väntrummet på sundsvalls ultraljudsmottagning med massa andra blivande mammor och pappor, vi kunde inte sluta le, vi var så lyckliga och förväntansfulla.

Fick sätta mig i stolen och hon började med ultraljudsstaven och jag hörde hon sa"där skulle fostret ha varit"

Jag bröt ihop, jag kunde knappt andas och tårarna forsade, hon försökte förklara för oss vad som har hänt men jag kunde inte ta in något, blev sjukskriven och har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv, 1 vecka senare fick jag göra en abort pga ofostrig graviditet.

Aug 2009 (3ivf) misslyckades

nov 2009 (4ivf) vi fick plus, men något var fel, pluset fanns men var svagt, jag var säkert på att jag skulle få missfall och börja blöda, några veckor gick och pluset var fortvarande svagt men inget blod, jag visste ju att något var fel men eftersom jag inte blödde så byggdes ju hoppet upp.

gravid v 10 dagen innan vul, kom blodet och ultraljudet bekräffade att inget fanns där.

April 2010 vi börjar med missfallsutredning(som inte visar något som är fel)

okt 2010(Ivf 5) nu är vi igång igen, hela försöket går åt skogen, får bara ut 4 ägg och blir ingen insättning för jag blöder,

jan 2011 Jag gör en hystroskopi, där dom hittar lite ärr bildning i livmodern som dom tar bort.

mars 2011(FET3) misslyckades

Vi har börjat fundera över adoption och ska gifta oss midsommarafton 2011, vi tänker göra ett sista försök innan vi ger upp.

Maj 2011(Ivf 6) vi har inte mycket hopp för denna behandling, efter väldigt höga doser får jag bara 4 befruktade ägg, känner mig knäckt redan, får sätta tillbaka 2 st även denna gång.

Vi fick ett starkt plus, men vi kan inte glädjas åt det efter alla missfall vi har fått så går vi bara och väntar på ett till,

17/6 2011 dax för vul, jag mådde så fruktansvärt dåligt, jag var säkert på att få dåliga nyheter igen.  men vi fick se ett hjärta slå, det går inte med ord beskriva vad vi kände då, jag satt bara och grinade av lycka, mina föräldrar ringde och ville veta hur det gått men jag kunde inte prata för jag bara grinade så dom trodde ju att vi hade fått dåliga nyheter. 

veckorna gick och jag fortsatte vara gravid

2/2 2012 gick vattnet

3/2 2012 kom våran älskade son Benjamin, allt vi har gått igenom har varit värt det för vi fick våran älskade son till slut.